HYLLETOFTA KYRKA 1  Foto: Ewerth Franzén

HYLLETOFTA KYRKA hör till de så kallade Njudungskyrkorna som uppfördes under 1100-talets andra hälft. Någon närmre datering av kyrkan har inte gjorts, men Njudungskyrkorna brukar tillskrivas byggnadshantverkare som lämnade Lund och bygget av domkyrkan när den stod färdig 1145. Om den äldsta tiden finns få uppgifter, den ursprungliga kyrkan förmodas ha bestått av kor, korabsid och långhus, men ett kortare långhus än idag, ca sex-sju meter kortare. Vid en omputsning av kyrkan 1995 upptäckes under takfoten ett band med rött dekorationsmåleri. Liknande finns på andra Njudungskyrkor såsom Hjärtlanda, Norra Sandsjö, Lannaskede och Norra Ljunga. Där har man kunnat datera dem till åtminstone efter 1500-talets mitt. Idag finns de fragmentariskt bevarade under befintlig puts på kor och absid. Ingången har som på de flesta medeltida kyrkor ursprungligen varit på södra sidan, under det valv som nu finns markerat i putsen. Den ingången kompletterades även med ett vapenhus som stod kvar fram till dess att kyrkan fick sitt torn 1783. Vi den ombyggnaden förändras kyrkan radikalt. Kyrkan förlängs åt väster där tornet uppförs med ingång från väster, kyrkorummet görs luftigare med större fönsteröppningar, triumfbågen vidgas och väggar vitmenas invändigt. Fram till denna ombyggnad hade kyrkan kvar det mesta av sin medeltida prägel med dekorationsmåleri och ett litet medeltida präglat kyrkorum. Kort därefter revs klockstapeln. Som en del av moderniseringen hörde även den nya predikstolen från 1794, utförd av mäster Tigerström. År 1804 målar målarmästare Germund Lorentz Melin inredningen i ”himmelsblått” och taket i ljusare nyans med ”fladdrande himmelsskyar”. Samtidigt målades fönster och dörrar i svart. Under 1800-talet sker främst en del underhåll, men även ett inköp av en orgel som föranleder en utvidgning av läktaren i väster. År 1870 köps Barkeryds kyrkas redan då ålderstigna orgel in, enligt vissa uppgifter tillverkad 1756 av dåvarande kyrkoherde i Barkeryd, John Fovelin. Den stora förändringen sker dock 1903, en tidstypisk restaurering som senare generationer tydligt uttryckte sitt ogillande över. Äldre inredning så som predikstolen, bänkarna och altarring samt övriga snickerier byttes ut mot nytt och tak och vissa väggar kläddes med smal pärlspontspanel. Inredningen målades i ek imitation, dekorband målades över triumfbåge och i korabsiden, och väggarna med bröstning upp till fönstrens nederkant. Den tidspräglade restaureringen blev snabbt omodern och på 1930-talet gjordes därför ett omfattande program för en ny restaurering - delvis också påkallad av kaminernas nedsotning. Arkitekten Johannes Dahl gjorde detta men programmet sköts hela tiden på framtiden. Arkitekt Paul Boberg tog över planerna på restaureringen men avled 1947 och då tog hans nya kollega på kontoret Bent Jörgen Jörgensen över och lade 1948 fram ett nytt förslag. Inte heller nu hände något utan det dröjde till 1955 innan man satte igång, även då efter Bent Jörgen Jörgensens förslag. I stora delar var det samma åtgärder som Johannes Dahl hade föreslagit på 1930-talet, och syftet var det samma - att återställa kyrkan i det skick den var i före 1903 års restaurering. De stora ändringar omfattade nya bänkar, tillverkade efter de sparade ursprungliga bänkarna av 1600-tals modell som fanns kvar på vinden, den äldre predikstolen från slutet av 1700-talet togs fram igen och inte minst togs kalkmålningarna i koret åter fram under dåvarande putslager. I programmet ingick även att ersätta fasadernas spritputs med slätputs, men det sköts på framtiden och genomfördes först 1995. Vid den restaureringen frilade man även delar av det sandstensmurverk man då hittade i fasaden. Fasad omputsningen innebar att all äldre puts togs bort, men när man hittade spår av röda dekorationsmålningar kring kor och sakrista lät man de äldre putslagren där sitta kvar och lade ny puts ovanpå istället. Jönköpings Läns Museum delvis redigerat