HOV KYRKA Gammalt solur  Foto: Ewerth Franzén

Tiden var inte så viktig förr, man kunde nöja sej med att se vilken timma det var på ett sådant här solur. Man gick väl upp när det ljusnade på sommaren och lade sej när det mörknade och sen kunde man ju se när solen gick upp och ned. HOV KYRKAs historia Nära fågelsjön Tåkern, inte långt från den heliga Birgittas stad Vadstena, ligger Hovs kyrka i en gammal, rik kulturbygd. På krönet av en kulle reser sig den vitputsade kalkstensbyggnaden med sitt höga tak. Kyrkogården med många vackert skulpterade gravstenar från 1600-talet omges på fyra sidor av en mäktig stenmur. Kyrkobyggnaden Kyrkan torde ha uppförts omkring mitten av 1100-talet och bestod då av det nuvarande långhuset samt ett mindre kor. Ett platt trätak fanns inne i kyrkan och strax under detsamma var de smala fönster, som återfunnits även på norra sidan. Längre fram slogs de tre tegelvalv, som enligt en del konsthistoriker på grund av valvribbornas dekoration skulle kunna härstamma från 1300-talet. Härvid kom de förut nämnda fönstren att delvis befinna sig ovanför valven, där de ännu idag är synliga. Nya, lägre placerade fönster upphöggs därför, och deras läge har vid restaureringen 1950 delvis kunnat markeras vid omputsningen. Det romanska koret ersattes vid medeltidens slut av det nuvarande med rak koravslutning i öster. Valvet i koret slogs tydligen samtidigt. För detta talar bland annat att korets väggar, i motsats till långhusets, saknar puts ovan valven. I hela kyrkan har nu senare putslager avlägsnats intill medeltidsputsen. På södra sidan upptäcktes då den medeltida ingångsdörren till långhuset och dess omfattning har merkerats på väggen. Den halvt igensatta romanska portalen på långhusets västvägg har återställts till sitt ursprungliga skick och talar nu sitt tydliga språk om våra fäders känsla för formens skönhet.