VARTORPS KVARN 5  Foto: Ewerth Franzén

VARTORPS KVARN NU. Vartorps kvarn ligger 26 km norr om Växjö, vid Mörrumsåns utlopp i Övrasjön. Den gamla fina stenbyggnaden från 1860-talet är helrenoverad och i full funktion. Den ägs av Växjö kommun. Kvarnen drivs av ett vattenhjul med samma mått som det hade 1860-1930, (4,65 m brett och 5,30 m i diameter). En renoverad valskvarn med tillhörande matnings- och siktsystem används för malningen. Det som mals idag är vete, råg och spelt (dinkel). Kvarnen är godkänd matproducent. Vartorps Kvarnförening, har sedan 2009 nyttjanderätt till kvarnen och har till syfte att bevara kvarnen och visa dess funktion, genom att mala mjöl av god kvalitet. En gång i månaden är det öppen kvarn och du är välkommen att se malningen och köpa ekologiskt mjöl. KVARNENS HISTORIA Vattenfallet vid Vartorp har i hundratals år utnyttjats för vattenkraftsändamål. Under 1700-talet var den gamla kvarnen, tillika en såg, belägna närmare utloppet i Vartorpa-sjön som senare kommit att kallas Övrasjön, +173 m ö. h. Den 4 juli 1825 blev den kvarnen skattelagd. 1860-talet År 1861 begärde dåvarande ägaren till Vartorps herrgård, ryttmästare J. L. Aschan, att få kvarnen insynad i sitt ”nya” (nuvarande) läge. Kvarnen var då redan byggd eftersom syn hölls den 24 maj 1861 och uppmätning av anläggningen verkställdes då. I samma begäran ville Aschan även anlägga (flytta) en s.k. nickesåg, som skulle drivas av ett parallellt vattenhjul. Ruinen syns idag väster om kvarnen. Nuvarande s.k. skibord anlades och vattenhöjden ändrades till den nuvarande. På södra sidan ser man ännu rester av ännu en vattenhjulskanal. Där drevs ett tröskverk, som fanns i en av de tre ladorna. Där finns idag en fiskvandringsränna. 1930-talet Kvarnen drevs med det första vattenhjulet till omkr. 1930 då det rasade och ersattes med elektrisk generatordrift. (Se nedan.) Då detta arbete var klart ca 1932 hade den nye arrendatorn, Mjölnare Erik Ragnar Torvald Lundqvist, flyttat hit och kvarnen hade fått en del nya möjligheter; valskvarn till matmjöl, spetsmaskin, korngrynskross, klöverfrörens, triör, betningstrumma m.m. Kvarnen drevs under namnet Vartorps Elektriska kvarn. Vartorps Elektriska kvarn Vattnets nivåskillnad i Vartorp är idag ca 2,8 m. Detta utnyttjades 1930-1960 i en kraftstation med dåtidens moderna utrustning. I utskovet från en betongsump drev en ”francis-turbin” en generator, som stod inne i kvarnens nedersta nivå. Den skulle kunna ge 125 kVA. Den kunde dessutom samköras med stationerna i Drev och Böksholm, senare även med hela Övre Mörrumsåns Kraftverksförening, ÖMK. För kvarnens drift fanns en 40 hkr släpringad Asea-motor. På 1940-talet fanns långtgående planer på att bygga en ny kraftstation i Vartorp med en dammvall som skulle höja vattennivån med ca 3,5 m och öka fallhöjden till 6,0 m. Dessa planer lades dock ner efter krigsslutet 1945. En utredning om hela den elektriska epoken finns hos Länsstyrelsen. Se även separat kapitel här på hemsidan. Vartorps tullkvarn Vartorps kvarn drevs som s.k. tullkvarn. Det innebar att mjölnaren fick ersättning för sitt arbete genom att han tog en viss del (tull) ur den säd som var lämnad till malning. Mjölnaren kunde sedan vidareförädla den så erhållna säden till att utfordra djur (oftast svin) för senare avsalu och därmed få kontanter, bl.a. till kvarnskatten/-arrendet. Det fanns ett insinuant talesätt att ”mjölnaren hade ingen jord men alltid feta svin”. Detta var sannolikt grundat på viss avund och misstänksamhet att mjölnaren tog ut lite extra tull när ingen såg på. Tullning var ett lagstadgat betalningssätt sedan lång tid tillbaka. Redan i Wäxjö stadga av den 24 juli 1414 nämns förfarandet. Krönt ”tullskopa” fanns ofta till hands för tullandet.