BJÄRKA SÄBY Nya slottet II  Foto: Ewerth Franzén

Nya Slottet Bjärka-Säby i Vists socken, Hanekinds härad i Östergötland är beläget i den mindre orten med samma namn (Bjärka-Säby), 2 mil sydöst om Linköping, resp. 4 kilometer norr om Bestorp Linköpings stift. Bjärka-Säby nya slott är ett slott i prunkande barockstil med säteritak, belägen i ett östgötskt eklandskap ( Norra europas bäst bevarade ) öster om sjön Stora Rängen, 250 meter nordöst om gamla slottet. Interiören har däremot karaktär av sent 1700-tal. Slottet ägs av Pingstförsamlingen i Linköping ( som fick det som gåva 1980 av familjen Ekman ), och fungerar som kurs-, konferens-, församlings- och retreatgård. Verksamheten har en klar ekumenisk inriktning. I slottet har även Tidskriften Pilgrim sin bas. Slottet är tillgängligt för besök och visningar anordnas. Ett sommaröppet café för allmänheten finns i slottets lokaler. På uppdrag av Germund Ludvig Cederhielm utarbetade arkitekten Fredrik Magnus Piper (1746-1824) en serie förslag till manbyggnad i nyklassicistisk stil i enlighet med byggherrens speciella önskemål. Bygget kom igång 1791 och blev klart strax innan sekelskiftet 1799/1800. Det omgivande landskapet omgestaltades till en engelsk park. När det gällde trädgårdsarkitektur var Piper rätt man på rätt plats. Han var den tidens främste trädgårdsarkitekt, mer känd som sådan än som byggnadsarkitekt. År 1872 övertogs godset av konsul Oscar Ekman (1812–1907). Han och hans son Oscar utvecklade godset till ett mönsterjordbruk. Familjen Ekman uppförde skola, ålderdomshem, sjukstuga och arbetarbostäder. Intresset för bygdens historia var stort och mycket av äldre tids bebyggelse finns idag bevarat. En ombyggnad skedde 1894–1898 av slottsarkitekten Agi Lindegren. Han genomförde då den höga takresningen, som gör att slottet fick ett barockmässigt utseende som skiljer sig från Pipers formspråk och som påminner om Riddarhuset i Stockholm. Även tornet är en skapelse av Lindegren. Under godsets ägor fanns ett stort antal gårdar och torp. Efter förslag av professor Sigurd Curman och arkitekt Erik Fant utfördes 1920–1921 en restaurering av interiören, så att denna åter speglar det sena 1700-talet. Exteriören har däremot fått behålla utseendet från Agi Lindgrens ombyggnad. Jag har redigerat Wikipediatexten