VITABY KYRKA Bakre delen  Foto: Ewerth Franzén

Här den bakre delen i den så kallade nykyrkan med läktaren som var avsedd för fiskarbefolkningen i Vitemölla och kallades för " Videmullingaskunken " och är från kyrkans senaste utbyggnad 1846. Lägg märke till det vackra "votivskeppet" i kyrkans tak från 1785. I många kyrkor vid kusterna hänger dessa "votivskepp". En symbolik med dessa var att varje kristen människa och hela församlingen är skepp som kastas hit och dit under vårt liv på jorden, samtidigt kan vi vara trygga eftersom det är Jesus som sitter vid rodret. VITABY KYRKA i Kiviks församling och Lunds stift Den stora vita stenkyrkan ser lätt ut där den ligger på höjden. Det ser nästan ut som om den svävar mellan himmel och jord. Hit upp har bygdens folk vandrat med sin största glädje och tacksamhet när livet varit lätt att leva och med sin bottenlösa sorg, oro och kanske vrede när livet känts omöjligt. Hit har människor i generationer burit sina nyfödda till dop och döda till begravning i nära 900 år. Om och om igen har den tunna hinnan mellan himmel och jord, mellan synligt och osynligt brustit. Detta är en helig plats. Kyrkans äldsta delar, långhuset med kor och absid mot öster är från senare delen av 1100-talet. Tornet i väster restes under 1200-talet och därefter har kyrkan byggts till med vapenhus i söder vid 1400-talets slut och den så kallade nykyrkan i norr under andra halvan av 1700-talet. År 1846 byggdes ”Videmullingaskunken”, läktaren i nykyrkan, av och för fiskarbefolkningen på Vitemölla. Dopfunten, som i dag är placerad i koret, var troligtvis det första stora inventariet som fanns i Vitaby kyrka. Triumfkrucifixet från tidigt 1200-tal berättar om livets seger över döden. Kristus är här inte den lidande människosonen utan hjälten som bär segerns förgyllda krona. Predikstol och altaruppsats är från 1600-talet och nuvarande bänkinredning från mitten av 1700-talet.