HÄRNA KYRKA II Solvisare från 1728.  Foto: Ewerth Franzén

HÄRNA KYRKA består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti och vidbyggd sakristia i norr. Vid västra sidan finns ett tvåvånings vapenhus av trä. Huvudingången går genom vapenhuset. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar. Vid ena ytterväggen finns en solvisare från 1728. Långhuset täcks av ett brant sadeltak, valmat över den tresidiga östmuren. Innertaket är platt och försett med profilerad taklist. Av den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100-talet eller 1200-talet återstår ännu betydande murpartier i det befintliga långhusets västra del. Sannolikt är det tresidiga korpartiet och sakristian resultat av om- och tillbyggnader under 1600-talet eller 1700-talet. Vid början av 1800-talet föreslog stiftsledningen att en ny kyrka skulle byggas som var gemensam för tre socknar. Härna kyrka stod kvar och genomgick en grundlig restaurering 1838. Vapenhuset uppfördes 1900 i samband med en genomgripande restaurering efter ritningar av Bror Almquist. Vid restaureringen 1954 var avsikten att i görligaste mån framhäva kyrkorummets äldre stilkaraktär, varför flera tillskott från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal avlägsnades. Altaruppsats och predikstol är i senbarock. Interiörens nuvarande färgsättning härrör från 1987 Dopfunten av sandsten är samtida med kyrkan. Dess fot är dekorerad med repstav och bandornament. Altartavlan är från 1600-talet och är en gåva av överste Börje Nilsson Drakenberg. Tavlans motiv är Nattvardens instiftelse. Ett uppståndelsekors är uppsatt intill dopfunten. Korset ingick i en altaruppsats från 1800-talet. En gammal offerkista finns bevarad. Nära kyrkan i nordväst står en klockstapel som troligen uppfördes 1737. Lillklockan göts 1746. Storklockan härstammar troligen från 1500-talet.