HÄGNEN UNIK SMÅLÄNDSK TORPIDYLL

Detta är en bildserie om ett mycket ovanligt torp där alla byggnader fortfarande är intakta och finns kvar. Torpet Hägnen ligger långt inne i skogen mellan Stackeryd och Ramsjöholm. och till torpet finns ingen bilväg. Alla byggnader finns kvar som boninghus, ladugård, svinhus, snickarbod, utedass, hundkoja och smedja. Platsen har varit bebodd tidigt på 1700-talet, men nuvarande hus är från början på 1800-talet och säjs vara flyttat hit. Här bodde familjen Karlsson bestående av Karl & Hanna med sina barn Erik, Per, Viola (lever fortfarande) Ingrid och Märta. På grund av fattiga förhållanden var man tvungen att lämna bort den ena flickan och då var man ändå sex kvar i familjen på detta lilla torpställe. Efter föräldrarnas död så levde endast Erik och Per kvar på torpet, Erik försörjde sej som bonddräng, sågverksarbetare och senare snickare. Per som var lite förståndshandikappad var hemma på torpet i sällskap av som mest fyra hundar. Trots sitt handikapp var han oerhört klurig och hade svar på allt. Torra somrar så bar han vatten från Bengtagölen 600 m bort och hällde i brunnen för att den inte skulle vara tom. Det finns otaliga historier om de här två bröderna Här fanns vare sej, bilväg, indraget vatten eller elektricitet. För att komma till bussen som gick till stan (Huskvarna och Jönköping) fick man gå långa sträckor genom skogen eller cykla. Efter föräldrarnas död hade man inga djur mera än höns. Hägnen är 1,1 hektar och gränsar till naturreservatet Råbyskogen. Efter Pers bortgång 1997 & Eriks 1999 fick Skärstads hembygdsförening möjlighet att köpa torpet med alla dess byggnader av kvarvarande släktingar. Skicket var inte det allra bästa så man började med att byta taket som var helt slut, man har bytt golv i kök och lilla rummet mm, bytt tak på ladugården och murat upp den helt raserade skorstenen på smedjan. Alla stenar har vänts och provats hundratals gånger för att få det som det en gång var. Allt har gjorts med mycket varsam hand av ideélla krafter i hembygdsföreningen under ledning av ordföranden Lars-Göran Johansson. Viss ekonomisk hjälp har man även fått från Riksantikvarieämbetet, som ansåg att detta var ett ovanligt objekt. Unikt är också att allt ser ut som när Erik och Per bodde här och bara vissa saker är flyttade till muséet i Kaxholmen. Fick de ett par hemstickade strumpor eller vantar till jul av någon vänlig själ, så lades de undan i byrån, till de som användes var utslitna. Så var det förr, med mycket knappa livsbetingelser så var man tvungen att spara och man sparade på allt, absolut allt. Jag besöker platserna jag gillar igen och har nu varit här och tagit en till serie bilder för att se om något förändras och hur hembygdsföreningens skötsel fungerar. Här fungerar det på ett utmärkt sätt kan jag förmedla. Detta besök är vid tiden för när syrenerna blommar. Platsen är helt enkelt ljuvlig.